Jag är väldigt historieintresserad och har läst mycket om hur demokratin utvecklats i Europa. Detta har jag nog mina föräldrar att tacka för. De har tagit med mig på historiska platser som varit avgörande för hur demokratin har försvarats i vårt närområde. De tog mig och min bror till exempel till ställen där de allierade stred för sina liv för just för att försvara vår demokrati.
En äldre engelsk herre som var med om de hemskheter som kriget innebar ville delta i en stor minnesceremoni som hölls till 70 års minnet för landstigningen i Normandie, Dagen D. Han önskade att träffa sin vetranvänner och hedra de vänner som aldrig kunde lämna stranden i Normandie. Han ville vara delaktig i sin omsorg.
Han vände sig därför till personalen på det servicehus som han bodde i och frågade om detta gick bra. De nekade honom med tanke på hans höga ålder och att det därför kunde vara farligt för honom. De tänkte inte på att just denne man som sett faran i vitögat när han sprang för sitt och våra liv på stränderna i Normandie.
Några dagar innan minnesceremonin i Normandie försvann han spårlöst från hemmet. Personalen blev naturligtvis orolig för honom. Runt den sjätte juni 2014 på årsdagen av landstigningen i Normandie kom ett vykort till hemmet från den äldre mannen. Mannen sa stolt att han nu var med ett par glada krigsveteransvänner på den strand i Normandie där de sprang för 70 år sedan för sina och våra liv. Han sa också till dem att de kunde vara lugna och att han hade det bra och att han snart skulle komma hem. Han berättade i vykortet att han hade liftat från sin bygd i England med långtradare och andra fordon och tagit sig åter över den engelska kanalen men denna gång under betydligt lungnare förhållanden men något skröpligare och då ändå farlig för hans hälsa. Mannen kom senare hem vid god vigör.
Denna ceremoni var oerhört viktig för honom och det är nog inte så märkligt för han var då för 70 år sedan, i en situation som faktiskt handlade då om att vara ”här och nu”. Han visste inte om han skulle se morgondagens ljus. Det var för honom en mycket stark känsla som fortfarande satt kvar. Han var ju nämligen delaktig i en mycket stor händelse för världen då han stred för rätten över sitt och andras rätt att vara delaktig i samhällets och sin egen utveckling, när han sprang på stränderna i Normandie.
Personalen på servicehuset tänkte inte på detta när de nekade honom resan till stränderna i Normandie där han sprang för sitt och våra liv. Personalen tänkte inte på att den äldre herren som krigsveteran, hade en egen livshistoria där han faktiskt var delaktig i att personalen och vi idag kan påverka våra liv efter de förutsättningar vi har idag. Om personalen haft möjlighet att sätta sig ner med mannen hade de sett att denne man hade en livsglädje och kapacitet att som gjorde det möjligt för honom att kunna vara delaktig i sin vardag och påververka sin situation. Istället lät personalen sina fördomar styra om hur äldre människor är när de inte gav honom denna tid.
Dessa fördomar är farliga då de kan medföra att livsglädjen för de äldre försämras då personalen inte ger dem förutsättningar till en meningsfull livsföring då de inte kan påverka sin situation. Det är naturligtvis farligt för män i hans ålder att utsätta sig för en sådan utrikesresa och på det sättet han genomförde den, med tanke på den ålder och hälsa han hade. Personalen tänkte dock inte att på denne mans egen historia präglats av en mycket farlig tid där han var tvungen här och nu fatta beslut för att kunna se faran i vitögat.
Den äldre mannen fattade därför ett beslut att visa att han fortfarande ville slåss för sin rätt att kunna påverka sin vardag genom att på eget bevåg resa till åter till de stränder i Normandie där han för 70 år sedan sprang för sitt och våra liv för att försvara rätten till för varje människa att vara delaktig i sin och samhällets utveckling.
Denna berättelse om denne man tog mig oerhört starkt då den visar att även äldre och vi alla andra har rätt till att vara delaktiga i vår skola, vård och omsorgs genomförande. Det är en av demokratins grundbultar. Jag tycker denna krigsveteran har lärt oss att alla har rätt att vara med att påverka och ger man oss alla tid efter de förutsättningar var man/kvinna har så har vi den mest människovänliga vården och dessutom den mest kostnadseffektiva vården om de gamla och unga för den har då en god kvalitet.
Tänk denne man var tvungen att resa två gånger till Normandies stränder med livet som insats för att försvara de demokratiska grundprinciperna. Demokrati handlar ju även om möjligheten om att kunna påverka sitt liv under vardagen och inte enbart om att kunna välja riksdag och regering.
Tor Nilsson
Moderat sympatisör
Tor S Nilsson 